Efter jag släppte Leanderakten och drog ned brallorna på maktens män och kvinnor, och alla de wannabe's som omger dem, har jag som bekant blivit stoppad från all finansiering. Jag har hankat mig fram, bl a genom att min förre chef lät den internfakturering som skedde då jag gav undervisning sättas in på ett personligt forskarkonto. Sedan jag stoppat juridiska institutionens försäljning av professors titel till utvalda medlemmar av juristsocieteten, så hämnades man genom att stoppa all min undervisning. Med rapporten Älska din navel tog pengarna så slut, och projektet finansierades till dryga 55.000 av mina och Marjas sparpengar. Därmed tvingades jag inte bara att tacka nej till alla nationella och internationella inbjudningar, at the end of the day skulle denna dator som jag nu skriver detta på t o m vara min sista dator, och därefter all kontakt med allmänhet och professionen slutligt stoppas. Så vänligt fungerar repressionen i Sverige. Ljus i mörket. Någonstans gick det inte längre an, och i projekttiteln Vetenskaplig Heder röt Torsten Söderbergs stiftelse till, och såg till att jag åtminstone har till det absolut mest nödvändiga för de kommande fyra åren. Det kallar jag stil, även om det är märkligt att alla accepterar ett system där möjligheten att utföra sitt arbete skall vara beroende av externa krafter. Grattis också till Per och Pam - på sedvanligt sätt tar de 62 % av beloppet, för att själv kunna köpa ytterligare pins, damagecontrol genom JKL, lobbyverksamhet så man kan bli nominerad till "årets chef" samt resa till och kramas med diktaturens kreatur i Syrien och Kina. Corporate Social Responsiblility i praktiken, kallar de väl det. Söderbergs stiftelse tar hellre värdena på allvar. Stort tack!
2012-12-20
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vi får nog skynda på att bilda en intresseförening för dissidenter innan det är försent. JR
Skicka en kommentar